Levande Ljud

Link: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0142427853

Cujo av Stephen King

Boken ursprungligen utgiven 1981

Ljudboksutgåvan utgiven 2010

Uppläsare: Lorna Raver

Längd: 840 minuter

ISBN: 9780142427859

Cujo är en av de första böckerna med Stephen King jag läste. Det var inte den första, den utmärkelsen går oavkortat till Jurtjyrkogården. Det var nämligen så att min kära mor fått just Jurtjyrkogården av någon. Eftersom hon inte gillade skräckböcker så blev pocketboken liggandes på en byrå i hallen där jag så småningom räddade den från sitt öde efter att ha frågat ifall jag fick den.

På det viset började min kärlekshistoria (bara platoniskt, jag lovar) med Stephen King. Han var den första författare som jag medvetet samlade på och min mor hade under flera år väldigt lätt att hitta julklappar och födelsedagspresenter till mig. Det var bara att titta i King-hyllan och köpa någon som inte fanns där.

Cujo är en av Kings tidigare böcker, och därmed också en av de första som jag fick. Tyvärr så köpte jag Dead Zone (Död Zon) långt senare. "Tyvärr" eftersom Cujo har rätt så stora kopplingar med just Dead Zone. Om jag inte tar miste så är detta den första "stora"  crossovern som King gjort mellan sina böcker (förutom ett litet omnämnade av Carrie som bok i just Dead Zone så kan jag inte påminna mig om några tidigare).

Jag är övertygad om att de flesta känner till handlingen i boken, kanske beroende på filmen, kanske beroende på att just Cujo som begrepp nog har infiltrerat vårt undermedvetna även här i lilla Sverige. Inbillar jag med i alla fall.

Men, ifall någon nu levt i en grotta i Afganist... eh... Ja, ifall någon nu varken sett film eller läst bok:

Cujo är enligt min mening ingen egentlig skräckbok. Nu var det länge sedan jag såg den, men filmen försökte vad jag minns lägga det mesta av  sin tonvikt på den andra halvan av boken (för att därefter totalt förstöra allt på slutet, så ansträngningen var nog rätt så poänglös i min mening). Jag skulle nog snarare kalla boken för en tragedi.

Det finns inga egentliga monster i Cujo, om man inte räknar ett garderobsmonster som kanske är fantasi, kanske inte, kanske har kopplingar till Frank Dodd (mördaren från Dead Zone), kanske inte. Boken handlar huvudsakligen om två helt olika familjer, en hund med rabies och hur tillfälligheter kan ställa till det för samtliga.

Den ena familjen är Donna och Vic Trenton med deras fyraåriga son Tad. Vic har problem på jobbet med ett reklamkontrakt som hotar att dra honom, hans partner och företaget i graven. Just när han skall på en viktig resa till New York för att försöka rätta till det hela så hotas äktenskapet när han får reda på att Donna varit otrogen.

Den andra familjen är Cujos ägare. Joe Chamber, fru Charity och son Brett. Ja, och så hunden då. En stor snäll Sankt Bernhardshund som en dag jagar en kanin ner i alldeles fel hål. Ett hål med fladdermöss. Infekterade med rabies.

Samtidigt som man får följa en handling där allting konspirerar för att göra det så jäkligt som möjligt för speciellt två personer (utan att göra det alltför artificiellt, de många trådarna som leder till bokens slut presenteras ofta på ett mycket naturligt sätt.) Som jag tidigare nämnt så finns det enligt min mening inga monster i boken. Bara offer. Även Cujo är givetvis ett offer. Något som King själv faktiskt konstaterar i boken. Det var en trofast och vänlig hund som fick en fruktansvärd sjukdom och dukade under i den. Och drog med sig fler i fallet.

Jag har ingen aning om rabiesutbrottet som sådant presenteras på ett trovärdigt sätt. Eftersom vi i Sverige lyckligtvis är förskonade från denna sjukdom så har i alla fall inte jag speciellt stor erfarenhet av den. Jag tror inte att Cronenbergs Rabid fungerar som experthjälp heller, tyvärr. King växlar dock mycket naturligt mellan olika synviklar i boken, även Cujos på ett sätt som gör det hela trovärdigt.

Absolut inte en feelgood-bok (King har skrivit väldigt få sådana berättelser i min mening. Shawshank Redemption (Nyckel Till Frihet) är väl en av undantagen jag kommer på såhär på krokig arm). King har påstått att han inte minns så mycket om skrivandet av den här boken på grund av att han var för påverkad av alkohol och kokain under författandet. Vet inte om detta är sant, men resultatet är i alla fall en mycket bra bok. Inte en av Kings absolut bästa, men långt över genomsnittet. Den är dessutom rätt så kort för att vara en King-bok. Inget för dem som ogillar att djur (eller människor för den delen) far illa, dock.

Uppläsningen: Lorna Raver läser med helt okej inlevelse och tydlighet. Inget märkvärdigt, men inte heller dåligt. Lite "farmoderlig" röst som nog skulle passa perfekt som sagoberättare.

Betyg: 8 (av 10)