Låt Den Rätte Komma In av John Ajvide Lindqvist

Boken ursprungligen utgiven 1994

Ljudboken utgiven 2008

Uppläsare: John Ajvide Lindqvist

Längd: 869 minuter

ISBN: 9789170363863

Let Me In av John Ajvide Lindqvist

Boken ursprungligen utgiven 1994

Ljudboken utgiven 2010

Uppläsare: Steven Pacey

Längd: 1014 minuter

De som inte känner till "Låt den rätte komma in" borde vara lätträknade idag. Har man inte läst boken så har nog många sett någon av filmerna.

Historien är rätt så trevlig för sådana som mig som inte är speciellt intresserade av den romantiska vampyr-genren. Oskar och Eli må ha en kärlekshistoria i boken, men denna är knappast romantisk, och så dysfunktionell det går att få.

"Låt Den Rätte Komma In" är inte lika bra som en av mina andra favoriter, "Salem's Lot" av Stephen King, men fungera ändå ypperlligt i mitt tycke. Eftersom jag tycker att filmen (även om den är bra) förlorar en hel del på att komprimeras så pass som den gjort så brukar jag rekommendera boken även om man sett filmen.

Skall jag ha något negativt att säga om den så tycker jag att den är aningen för lång. Den blir lite långsam här och var i andra halvan, vilket jag tycker speciellt märks när man lyssnar på den. Detta är i motsats till "Hanteringen av Odöda" (recension kommer snart) där jag tycker boken borde vara lite längre.

Den svenska uppläsningen är dock tyvärr inte perfekt i min mening. John Ajvide Lindqvist läser själv, och det verkar som om han har bråttom någonstans eftersom han läser boken i expressfart. Vilket också märks på längden ovan. Å andra sidan så är han naturligtvis väldigt förtrogen med texten och kan lägga in rätt känslor i orden.

Den engelska uppläsaren läser betydligt långsammare och bättre. Han har dock vissa problem med uttal av svenska namn och orter. Vilket givetvis är rätt så naturligt men som svensk lyssnare så blir det knepigt att lista ut exakt vad det är som menas vid vissa tillfällen. Översättningen är generellt bra, med några få undantag.

Det enda grova misstaget i den översatta texten var när översättaren återöversatt "Blixten" (DC:s "The Flash" på svenska) som "Lightning". Nå, eftersom det var länge sedan DC-karaktärer över huvud taget översattes till svenska så ter sig kanske misstaget som naturligt.

Några andra justeringar i översättningen som också märks är till exempel att "snus" generellt översatts som "tuggtobak", antagligen för att utlänningar som lyssnar eller läser boken skall förstå ungefär vad som åsyftas.

Slutsummeringen: Väl värd att läsa, och en av de bättre vampyrböcker som kommit ut på 2000-talet (vilket å andra sidan säger mer om konkurrensen än något annat). Filmatiseringen gjorde att JAL blev känd även långt utanför Sverige, vilket bara kan ses som en fördel eftersom jag tycker att han är väl värd detta. Inte JAL:s bästa bok, men en stabil förstabok som kanske skulle ha mått bra av att vara omkring 50 sidor kortare.

Betyg: 7/10. Engelska uppläsningen aningen bättre än den svenska.

Link: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1599505762

Simon R. Green - Blue Moon Rising 1 (Forest Kingdom Saga #1)

Utgiven 2009

Uppläsare (Dramatiserad): Terence Aselford, David Coyne, Mort Shelby, James Konicek, Elizabeth Jernigan, Scott McCormick, Nanette Savard, Tim Getman, Richard Rohan, Lily Beacon, M.J. Casey, Peter Stray, Andy Clemence, Eric Messner, Christopher Graybill, Joe Brack, Michael Glenn, Dylan Lynch och Ken Jackson.

ISBN: 9781599505763

Prins Rupert, yngste och överblivne sonen till kungen över Forest Kingdom, drar ut i världen på sin talande, sarkastiska enhörning för att dräpa en drake för att på så sätt visa sitt värde och ge ära och berömmelse åt sitt kungarike.

Det enda problemet är att för att komma till draken så behöver man färdas genom Darkwood, som återigen börjar breda ut sig. Demoner och andra väsen är återigen på frammarsch.

Väl framme upptäcker Rupert till sin besvikelse att draken är mer intresserad av att samla fjärilar än att slåss med ädla riddare som kommer för att rädda prinsessor. Och vad prinsessan anbelangar, hon håller på att ta kål på draken med sitt tjat, så han är mer än väl villig att skiljas från henne. Hon, likt Rupert, var en överbliven ättling som inte behövdes så hon skickades upp som offer till draken. Draken, som inte var speciellt intresserad av att äta henne, lät henne stanna.

Rupert och draken kommer snart överrens om ett avtal: Rupert struntar i att försöka döda draken mot att den och prinsessan följer med honom tillbaka till Forest Kingdom för att hjälpa mot demonerna. Under tiden så har Darkwood börjat att sprida sig så pass att utkanterna av Forest Kingdom nu attackerats och kungens soldater är pressade till bristningsgränsen samtidigt som andra krafter arbetar på att försöka få över makten i deras händer istället...

Den enda jag läst tidigare av Simon R. Green är hans Deathstalker-serie (recension kommer framöver), och denna serie har vissa likheter med Deathstalker. Den största skillnaden är givetvis att Deathstalker är ren Space Opera i bästa Pulp-stil, medan detta är lite mer av Fantasy-komedi. Inte parodi, även om kanske beskrivningen ovan kanske kan tolkas som detta, utan fantasy med en hel del komiska inslag. Speciellt den rätt så sarkastiska enhörningen (kalla honom för guds skull inte för häst). Prinsessan Julia, som "räddades" från draken, är ännu en väldigt bra karaktär.

Förutom den quest som utförs i den här boken (och nästa som påbörjats) så finns det en början på hel del intressant "politik" (intriger mot kungen och sådant) i boken. Jag säger "början" eftersom denna ljudbok bara är en tredjedel av den fullständiga boken. Eftersom GraphicAudio inte gillar att göra längre böcker än omkring 6-7 timmar av ekonomiska skäl så delar de upp de längre böckerna i mindre delar. Här, liksom i de flesta andra fall, så har de dock hittat ett bra ställe att bryta på. Och vi svenskar med våra halva Jordans och Goodkinds borde vara vana vid just detta fenomen.

Men eftersom detta bara är en tredjedel, och dessutom första tredjedelen, så blir betyget därmed relativt lågt. Jag måste trots allt bedöma varje bok för sig, och här startas en del intressanta saker men eftersom de naturligtvis saknar upplösning så...

Uppläsningen: GraphicAudio, som så ofta tidigare, gjort ett utmärkt jobb. Som vanligt så är boken så gott som oavkortad (det kan hända att vissa långa beskrivningar och sådant kortas ner en aning) och dramatiserad med ljudeffekter och skådespelare som läser karaktärernas repliker. Bara produktionen är värd två poäng extra i betyg, så en tumregel är att när jag recenserar en GraphicAudio-produktion, dra av två poäng för att få veta exakt vad jag tycker om själva innehållet.

Utdrag ur boken:

Betyg: 6 (av 10)

Link: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1903654289

Doctor Who - Sirens of Time

Utgiven 1999

Uppläsare (Dramatiserad): Peter Davison (Fifth Doctor); Colin Baker (Sixth Doctor); Sylvester McCoy (Seventh Doctor); Andrew Fettes (Commander Raldeth / Schmidt); Anthony Keetch (Coordinator Vansell); Michael Wade (The President); Sarah Mowat (Knight Commander Lyena); Maggie Stables (Ruthley); Colin McIntyre (Sancroff); John Wadmore (Commandant / Lt Zentener / Pilot Azimendah / Sub-Commander Solanec); Mark Gatiss (Captain Schwieger / Captain / Knight 2); Nicholas Briggs (The Temperon / Drudgers); Nicholas Pegg (Delegate)

Längd: 120 minuter

ISBN: 9781903654286

Mellan 1985 och 1991 så tillverkade en grupp Doctor Who-fans dramatiserade, egenproducerade, Doctor Who-äventyr. De kallade sig för Audio Visuals, och i början var det rätt amatörmässigt både när det gällde skådespelandet och manuset. De bättrade sig dock rätt rejält och mot slutet så var produktionerna faktiskt väldigt proffsigt gjorda.

Nicholas Briggs (Dalek- och Cybermen-rösterna i nya serien) spelade Doktorn i alla äventyr utom det första, där doktorn spelades av Stephen Payne. Även om de givetvis bröt mot alla möjliga copyrightlagar så brydde sig tydligen inte BBC om detta. Producenterna för serien var Bill Baggs (som sedermera skapade BBV, där han officellt började göra Doctor Who-relaterade dramas, både som ljudböcker och direkt-till-VHS-filmer) och Gary Russell (som skapade Big Finish).

Gary Russell försökte skaffa en officell licens för att göra officiella ljudböcker när TV-serien lades ner, men lyckades inte så han koncentrerade sig på att göra Bernice Summerfield-äventyr istället. Bernice var från början en karaktär från Virgins New Adventures-böcker (som fortsatte Doktorns äventyr från där TV-serien slutade, och som upphörde först när BBC återtog licensen för att göra egna böcker). Bernice blev så pass populär att hon fick en egen bokserie, och sedermera även då dramatiserade ljudböcker på en till två CD-skivor.

År 1999 lyckades Big Finish äntligen övertyga BBC om att få en licens att officiellt skapa Doctor Who-material, och i och med att Big Finish lyckades locka till sig skådespelarna som spelade doktor 5-8 så var det bara att köra. Detta var den första ljudboken i en serie som pågår än idag, och uppgår numer till flera hundra titlar .

Den numrerade serien består, med några få undantag, av två CD-skivor. I och med att denna var den första så antar jag att Big Finish ville göra något speciellt, så de bestämde sig för att göra ett multi-doktor-äventyr. Detta innebär att de delade upp äventyret i fyra ungefär halvtimmeslånga avsnitt, antagligen för att emulera TV-serien som var uppbyggd på just detta sätt. Doktor 5-7 fick ett avsnitt var, och träffades sedan i det sista avsnittet för att knyta ihop det hela.

Flera problem med detta, tyvärr. Sirens of Time förutsätter att man vet en del om TV-serien och använder sig bland annat av Gallifrey och CIA (Celestial Intervention Agency). Antar att de riktade sig mot fansen i första hand, men jag var rätt så ny i Doctor Who-fandom när jag lyssnade på det här äventyret första gången, och det var flera saker som gick över huvudet på mig.

Ett annat problem är att äventyret är alldeles för kort för det amitiösa intrig de försökte skapa. Detta, samtidigt som det blir väldigt splittrat i och med att de tre Doktorerna har sina egna olika problem i sina respektive avsnitt, gör att det kan vara lite småknepigt att hänga med första gången man lyssnar.

Det tredje och sista problemet är att i alla fall jag tycker det är svårt att hålla koll på vilken doktor som är vilken när man bara kan lyssna på deras röster. Speciellt som vissa av rösterna har förändrats en aning när skådespelarna åldrats.

Det positiva är att det är kul att höra Peter Davison, Colin Baker och Sylvester McCoy återigen ta på sig sina paradroller. När jag lärde mig mer om TV-serien så kunde jag även uppskatta äventyret mer. Dock så förblir Sirens of Time en av de blekaste Big Finish-äventyren. Det blir (mycket) bättre framöver, lyckligtvis. Dessutom lite kul att en karaktär som skapades redan på Audio Visuals-tiden har en rätt så viktig funktion i avsnittet.

Betyg: 3 (av 10)

Dragnet - .22 rifle for Christmas

Dramatiserad

Sändes första gången 1949

Längd: 30 minuter

Detta är radioversionen av Dragnet, som kom innan TV-serien. Tanken bakom Dragnet var att visa polisens arbete så korrekt som möjligt (dock väldigt censurerat när det gällde rasism och liknande inom själva poliskåren). Jack Webb, som spelade Joe Friday både på radio och TV, arbetade med polisen för att det skulle vara just så nära verkligheten som möjligt.

Detta avsnitt låg med i en julspecial, vilket är lite lustigt i och med att det enda juliga med det är att det snart är julafton och grabben som skulle få ett gevär i julklapp (japp, grabben är 9 år och får ett gevär i julklapp! Må så var att det var över 60 år sedan, men ändå).

Polisen kopplas in när pojken varit borta väldigt länge, och efter att det upptäckts att geväret var borta så började jakten. Under tiden så får de reda på att kompisen till pojken också är borta. Det visar sig att kompisen snubblat och geväret avfyrades av misstag och dött av vådaskottet. Pojken som ägde geväret hade därefter i panik gömt kroppen och höll sig borta självmant.

Så, inte mycket till julstämning i det här avsnittet direkt. Det var tydligen så pass populärt att det ofta repriserades vid jultid, och fick till och med en remake i TV-serien 1952.

Sponsorerna är alltid intressanta när det gäller sådana här gamla radioprogram. Programmet sponsrades av Fatima, som tydligen var det bästa märket när det gällde långa cigaretter...Intressant att avsnittet faktiskt slutade med en moralkaka om att barn inte borde ha vapen. Nog rätt så självklart i dag hoppas jag.

Nåväl, detta äventyr är nog mest för fansen anar jag. Ett okej sätt att tillbringa en halvtimme om man inte har annat för sig men jag föredrar något lite mer "spännande" själv.

Betyg: 2 (av 10)

The Mysterious Affair at Styles av Agatha Christie

Boken ursprungligen utgiven 1920

Ljudboken utgiven 2003

Uppläsare: David Suchet

Längd: 375 minuter

ISBN: 9781572702974

The Mysterious Affair at Styles är Agatha Christies första bok, och även den första med hennes välkända detektiv Hercule Poirot. Den utspelar sig under första världskriget.

Emily Inglethorp, en före detta änka som nyligen gift om sig är härskarinna på Styles Court. En natt så hittas hon, förgiftad, i sin säng. Lyckligtvis så har Löjtnant Arthur Hastings av en slump träffat på en gammal vän i byn. Hercule Poirot, en före detta belgisk polisman som flytt undan kriget och fått en tillflykt i Englnad.

De misstänkta är som brukligt ett antal som har både motiv och möjlighet, och det är upp till Poirot att försöka lista ut vem som gjorde det samtidigt som mördaren gör allt för att röra till bevisen.

Redan här, i sin första bok, så visar Christie att hon är en mästare på att få till en intrig som trots att den är så pass invecklad att läsarens misstankar hela tiden skiftar med händelserna så hänger allt ihop i slutet. Efter en andra omlyssning, när man vet vem eller vilka som utförde mordet, så kan man relativt lätt följa med i de av Poirots handlingar som vid en första lyssning inte kändes helt logiska. Jag anar att läsaren förväntas identifiera sig med Hastings som är den som missförstår det mesta i sedvanlig Watson-anda.

Vid den andra omlyssningen så är det helt också helt klart att Poirot i sann Columbo-stil har klart för sig vem mördaren är rätt tidigt och han arbetar hårt med att föra alla, inklusive mördaren och Hastings, bakom ljuset för att försöka hitta de bevis som definitivt binder mördaren vid brottet.

Uppläsningen: Uppläsare är David Suchet, som spelar Poirot i TV-serien, och detta gör han med bravur. Han får till inte bara (naturligtvis) Poirotrösten, utan även de andra utan större problem.

Betyg: 8 (av 10)

Cujo av Stephen King

Boken ursprungligen utgiven 1981

Ljudboksutgåvan utgiven 2010

Uppläsare: Lorna Raver

Längd: 840 minuter

ISBN: 9780142427859

Cujo är en av de första böckerna med Stephen King jag läste. Det var inte den första, den utmärkelsen går oavkortat till Jurtjyrkogården. Det var nämligen så att min kära mor fått just Jurtjyrkogården av någon. Eftersom hon inte gillade skräckböcker så blev pocketboken liggandes på en byrå i hallen där jag så småningom räddade den från sitt öde efter att ha frågat ifall jag fick den.

På det viset började min kärlekshistoria (bara platoniskt, jag lovar) med Stephen King. Han var den första författare som jag medvetet samlade på och min mor hade under flera år väldigt lätt att hitta julklappar och födelsedagspresenter till mig. Det var bara att titta i King-hyllan och köpa någon som inte fanns där.

Cujo är en av Kings tidigare böcker, och därmed också en av de första som jag fick. Tyvärr så köpte jag Dead Zone (Död Zon) långt senare. "Tyvärr" eftersom Cujo har rätt så stora kopplingar med just Dead Zone. Om jag inte tar miste så är detta den första "stora"  crossovern som King gjort mellan sina böcker (förutom ett litet omnämnade av Carrie som bok i just Dead Zone så kan jag inte påminna mig om några tidigare).

Jag är övertygad om att de flesta känner till handlingen i boken, kanske beroende på filmen, kanske beroende på att just Cujo som begrepp nog har infiltrerat vårt undermedvetna även här i lilla Sverige. Inbillar jag med i alla fall.

Men, ifall någon nu levt i en grotta i Afganist... eh... Ja, ifall någon nu varken sett film eller läst bok:

Cujo är enligt min mening ingen egentlig skräckbok. Nu var det länge sedan jag såg den, men filmen försökte vad jag minns lägga det mesta av  sin tonvikt på den andra halvan av boken (för att därefter totalt förstöra allt på slutet, så ansträngningen var nog rätt så poänglös i min mening). Jag skulle nog snarare kalla boken för en tragedi.

Det finns inga egentliga monster i Cujo, om man inte räknar ett garderobsmonster som kanske är fantasi, kanske inte, kanske har kopplingar till Frank Dodd (mördaren från Dead Zone), kanske inte. Boken handlar huvudsakligen om två helt olika familjer, en hund med rabies och hur tillfälligheter kan ställa till det för samtliga.

Den ena familjen är Donna och Vic Trenton med deras fyraåriga son Tad. Vic har problem på jobbet med ett reklamkontrakt som hotar att dra honom, hans partner och företaget i graven. Just när han skall på en viktig resa till New York för att försöka rätta till det hela så hotas äktenskapet när han får reda på att Donna varit otrogen.

Den andra familjen är Cujos ägare. Joe Chamber, fru Charity och son Brett. Ja, och så hunden då. En stor snäll Sankt Bernhardshund som en dag jagar en kanin ner i alldeles fel hål. Ett hål med fladdermöss. Infekterade med rabies.

Samtidigt som man får följa en handling där allting konspirerar för att göra det så jäkligt som möjligt för speciellt två personer (utan att göra det alltför artificiellt, de många trådarna som leder till bokens slut presenteras ofta på ett mycket naturligt sätt.) Som jag tidigare nämnt så finns det enligt min mening inga monster i boken. Bara offer. Även Cujo är givetvis ett offer. Något som King själv faktiskt konstaterar i boken. Det var en trofast och vänlig hund som fick en fruktansvärd sjukdom och dukade under i den. Och drog med sig fler i fallet.

Jag har ingen aning om rabiesutbrottet som sådant presenteras på ett trovärdigt sätt. Eftersom vi i Sverige lyckligtvis är förskonade från denna sjukdom så har i alla fall inte jag speciellt stor erfarenhet av den. Jag tror inte att Cronenbergs Rabid fungerar som experthjälp heller, tyvärr. King växlar dock mycket naturligt mellan olika synviklar i boken, även Cujos på ett sätt som gör det hela trovärdigt.

Absolut inte en feelgood-bok (King har skrivit väldigt få sådana berättelser i min mening. Shawshank Redemption (Nyckel Till Frihet) är väl en av undantagen jag kommer på såhär på krokig arm). King har påstått att han inte minns så mycket om skrivandet av den här boken på grund av att han var för påverkad av alkohol och kokain under författandet. Vet inte om detta är sant, men resultatet är i alla fall en mycket bra bok. Inte en av Kings absolut bästa, men långt över genomsnittet. Den är dessutom rätt så kort för att vara en King-bok. Inget för dem som ogillar att djur (eller människor för den delen) far illa, dock.

Uppläsningen: Lorna Raver läser med helt okej inlevelse och tydlighet. Inget märkvärdigt, men inte heller dåligt. Lite "farmoderlig" röst som nog skulle passa perfekt som sagoberättare.

Betyg: 8 (av 10)